Barnens skolstart blev varierande. För J har det funkat men tyvärr så gick det rent åt hel*te för A. Redan första veckan så ringde hennes lärare, hon rökar, skolkar, andra elever som var ute efter henne. Skolan tillsatte en resurs enbart till A som skulle dels skydda henne mot det äldre som ville banka skiten ur henne och se till att hon gick på lektionerne. I ett samtal med rektorn så framkom det att de aldrig haft en sån ung tjej som redan var i full blomning i puberteten.Rektorn meddela att de måste kontakta pappan med och det resulterade i att T faktiskt ringde mig. JIPPI. En reaktion.Vi pratade i ca 30 min , jag berättade om vad A sysslar med och att jag bestämt möte med olika personer för att rida ut detta. Han är som han säger rädd för att A ska anmäla honom igen och gör hon då det så hamnar han i fängelse. Kan till viss del förstå det men man måste ändå ta sin roll som pappa och kanske få hjälp att kunna umgås med sina barn. Jag hade accepterat att han kom hit eller att jag följde med i början så att de kunde träffas

 Sen den dagen har jag varit på skolan vid olika tidpunkter för att se till att hon sköter sig men fritiden var inte mycket bättre. Jag konsulterade en gammal vän till min äldre dotter som varit missbrukare och levt i en kappsäck för att hon skulle kanske kunna skaka om A så hon vaknade. Vännen hade även med sig sin tidigare socialkontakt. De diskuterade mycket och utdelade telefonnr. Jag förklarade att mannen som var med omplacerade barn när det är fara på färde. Vi passade på att ta ett drogprov bara för att vissa allvaret. Vi förklarade att vi inte tänkte stå passiva och se på när hon går fel väg i livet.

Allt kändes bra efter detta och A hade en lie annorrlunda attityd mer mjuk Det mjuka varade till morgon därpå då J berättar att A stulit pengar av mig på kvällen, jag konfroterade henne och genomsökte väska och kläder men fann inga pengar. A påstod att hon lagt tillbaks dem, Jag gick fullständigt i taket och jag kan säga att jag var inte snäll och pedagogisk alls . Som ett straff på detta stängde jag av hennes mobil, men hon kontakta tjejen hon pratat med dagen innan och vill prata ut ,lugnt och sansat så vi bestämde träff på ett kondis. Väl där har hon kvar sin dåliga attityd, hon behövde pengar för att klara sig själv ocj jag var inte längre hennes mamma. Då ifrågasatte jag vad jag gjorde där och tackade för mig . A skickade sen sms från sin kompis telefon där hon klargjorde att hon skulle minsann inte alls komma hem någonsin. Ok du skall vara hemma kl 20,00 annars efterlyser jag dig.Och jag lovat att jag hade verkligen gjort det. A skrev att hon skulle sova hos son kompis, för att kontrollera sanningshalten i det så gick jag hem till dessa föräldrar som sa att så var inte fallet. Mamman erbjöd sig att följa med dit där tjejerna var. Väl där så blev det ganska tumultartat. A tuff som en agaspis, snutig och totalt oberörd. Jag hade ju hotat med fältgruppen och polis och rätt som det är så kommer fältgruppen körandes och den andras mamma gick dit för att stoppa dem Då blir A skiträdd och går ifrån med bestämda steg men kommer ca 50 meter då hon kallar på kompisen. Jag ringer fältgruppen och de kommer dit och snackar med alla berörda. Till slut brister det för A stortjuter och är förtvivlad.Jag förklarade att så här kommer det alltid vara tills att hon skärper sig. Jag /vi kommer att jaga livet ur dem om de uppför sig illa. Den andra mamman och jag kommer överens om att försöka skapa ett föräldranätverk och börja nattvandra. Till glädje för fältgruppen, de vill se fler ansvarstagande  föräldrar.Så nu stör jag så mycket jag bara kan i skola på fritiden konfronterar andra ungdomar kollar upp berättelser som barnen försöker slå i en.

Alla i vår omgivning är stumma och chockade över denna snabba förändring hos A. Jag har kontaktat ytterliggare en man som jag tror kan hjälpa, det berättar jag mer om sen ,.han skall ringa mig på måndag, vi skall även ha åtgärdsmöte i skolan och jag ska söka hjälp åt A som kan få henne att lätta på alla skuldkänslor som hon bär på.

Har varit händelserika veckor men jag ger inte upp. Jag ska ha tillbaks min goa A.

Idag ringde J´s psykolog och undrade ifall T hört av sig till J som han lovat innan sommarlovet , i samtal med honom. Men det har han ju inte....

Det uppfattade han som väldigt märkligt. JAG MED.

Jag tror inte att barnen har mått direkt dåligt av att inte träffa sin pappa denna sommar då de har haft fullt upp med kompisar men det hade kanske inte varit fel. Ju längre tiden lider desto svårare att hitta tillbaks till varandra igen

Nu känns det att barnen varit hemma hela sommarlovet, haft kompisar som sovit över konstant,inte varit hos sin pappa då han inte utnyttjar sin umgängesrätt.

Ska bli så skönt när skolan börjar så man kan få lite eget liv. Jag jobbar mycket hemma , har 3 em då jag åker till 2 olkia klieneter men sköter ca 13 st hemifrån. Nu de senaste dagarna har jag fått ytterliggare 3 st, någon som jag kommer att få till nästa år. Så utan annonsering så sprider sig bra saker med.

Det närmare sig också den dag då jag skall bli särbo. Jag känner mig helt urlakad , orkar bara ta hand om mig och barnen  Vill inte ha en till ( vuxen) som kräver en massa och som framför allt  har svårt för att jag måste dela min tid men att den största tiden går åt till barnen. A som är yngst är väldigt ernergikrävande. Alltid en massa projekt på gång. Igår upptäckte sambon att hon bytat vår stora bäddmadrass mot hennes utan att fråga eöller berätta. Känns som om jag hela tiden måste ha koll på henne.

Vi hade överlämnande samtal i den nya skolan så de får en del insyn i vad som hänt i barnens liv. Kändes jättebra

Ha en trevlig helg

Snart börjar skolorna igen och det skall verkligen bli skönt, att återfå rutin i vardagen. Tösen börjar i 6:an på högstadiet och pågen i 7:an. De skall gå i samma skola . Tösen har redan otroligt många kompisar men de flesta är äldre men A är äldre än åldern. Hoppas att något om alla mina predikningar har fastnat vad det gäller sprit, droger och killar.

Barnens pappa ville ha betänke tid över sommarsemestern om jag skall få ensam vårdnad frivilligt och det känns som att den tiden börjar närma sig sitt slut. Hade varit skönt om han gjorde det frivilligt för det är kämpigt att strida men det är värt det.Vad som skulle förändra sig över sommaren vet jag inte . Oavsett så har T inte träffat sina barn så vad som är avgörande för hans del vet jag inte. Vet han kanske inte själv hellre. Ha en fortsatt skön vecka