Det mesta har lugnat ner sig kring A men skolan börjar snart igen och då drar det igång igen. Passa på att njuta så länge lugnet varar. Jag har funderat en hel del på hur föräldrar agerar och inte agerar. Hur kan man som förälder lita blint på sitt/sina barn trots att man får indikationer på droganvändning,mobbing,slagsmål och sprit. Varför agerar man inte? Ta A-L´s mamma som vädjar om att jag inte skall polisanmäla. varför lät hon sin dotter vara kvar i byn? Jag hade hämtat mina barn OMEDELBART och hållt dem hemme. När A strula som värst så fick hon inte gå en meter utan att jag var henne i hasorna. Jag sov utanför hennes dörr, barrikera hennes fönster , jaga henne överallt. låste bildörren så hon inte kom ut. Därför förstår jag inte andras beteende. M´s mamma skall analysa och diskutera i det oändliga och skyller ALLT på att tösen blivit våldtagen. Hemskt så klart MEN har tösen fått hjälp av proffsiga personer att bearbeta detta tragiska? Om man använder ett sätt mot sina barn och det går år utan att det blir någon förändring, varför ändrar man inte metod. Jag provar bara en gång att stoppa i ett bensinkort i bankomaten , funkar det inte får jag ta visakortet. När det kommer till våra barn så stångar vi oss blodiga för jag tror på detta och det skall funka oavsett vad. Märkligt. Kan man gå genom livet och skylla på sin dåliga uppväxt? Vet inte om jag tycket att det är OK. Mina barn har blivit misshandlade av sin pappa och jag accepterar inte att de använder det som "sjukdomsvinst". Jättetragiskt men man måste beatbeta det, acceptera och gå vidare . Man kan inte stå still vid detta som hänt. Utan att jag förringar händelsen. För att återgå till M så bråkar föräldrarna konstant , sociala möten som spårat ut, pappan festprisse, mamma som blundar och skyddar oavsett alla bevis i världen, våldtäkt som chockat hela familjen , sprit och droger varje helg men ändå är det ingen som ser att tösen behöver hjälp och mamman med. De kan inte hantera allt som hänt.

Det låter som att jag tror att jag är världens bästa mamma . DET ÄR JAG INTE men jag agerar åtminstone. Jag har haft tösen inne på BUP , sociala utredningar, resursteamet. Jag har vågat och krävt hjälp. Jag gissar att man är rädd för att berätta att man inte reder ut situationen och söka hjälp men det förvärrar bara allt. Söker man hjälp så får man hjälp. Man måste vara så stark att säga nu kan jag inte mer, hjälp. Man är ingen dålig förälder för det utan tvärtom . Man gör sina barn och sig själv en tjänst.

Jag kommer inte mer att berätta för andra föräldrar vad deras barn gör för som det slår tillbaks på en själv. Jag utsätter inte min familj för allt skitsnack som då uppstår. Vill de inte vakna så låter jag dem sova. Fortsatt trevli påskhelg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pluggade til redovisningsekonom , praktisera på en revisionsbyrå när min dåvarande sambos ekonom blev sjuk i cancer. Vi hade en personlig relation så vid ett besök på sjukhuset så sa jag till henne att behövde hon hjälp så fick hon säga till.Det ...

Livet har gått i 190 de senaste månaderna och nu har jag landat och kan lägga tid på annat så som detta. Sommarlovet är i full gång och det är skönt. Barnen sköter sig förutom att båda 2 åkte fast för snatteri, det hade jag kunnat vara utan. A hå...

Jag har berättat för skolan om incidenterna på påsklovet och idag ringde de efter mig. A-L var ute efter A IGEN!!!! När jag kom dit var A-L´s styvpappa där och försökte styra upp men A-L skrek och uppträde som om hon mist förståndet. Till slut gav ha...

A kom upp i går morse och var hyfsat glad. Hon berättade att M ringt och de hade pratat länge. M var ledsen för A´s skull. Hon var trött på A-L och hade nu bestämt sig för att prygla A-L??? M ville bli vän med A igen och hon grät en skvätt med. Jag s...

Jag har ju berättat om 2 tjejer som A varit ovän med och som har hotat henne med stryk. Tjejerna kallar jag A-L och M. Jag har pratat med dessa tjejer om att rör ni A så polisanmäler jag för jag är trött på tonåringars respektlösa sätt. A-L skickade ...