I fredags åkte jag över till Danmark och hämta hem särbon efter att han och hans dotter varit i USA i 3 veckor. Så skönt att han är hemma igen nu får vi jobba på vår relation för jag trodde att det skulle vara lätt att avsluta vår relation( efter 10 år) men DET VAR DET INTE. Detta är värt att kämpa för upptäckte jag. Han hade handlat en hel del till mig och mina barn och det är alltid kul. Hela fredagen hade jag avsatt till honom. Engaretat min väninna som haft stroken som jag berättat om , min dotter nr 2 med man var här och underhöll henne en del sen tog dem min hund med sig hem för det hade Eva inte riktigt klarat ut eftersom han är bara 4 månader.

I går fyllde min styvfar 65 år och jag och dotter nr 2 åkte dit. Jag fick lite syrliga kommentarer om att J o A inte var med så farsans kärring sa att jag kunde hälsa dem att hon tänkte minsann inte komma när de fyller år. Jaha nu hör det till saken att mina 2 minsta inte känner sin morfar speciellt bra , de visar sig kanske 3-4 gånger på ett år och vi bor ca 10 min ifrån varandra . Som jag sagt tidigare så anser jag inte att det är upp till barnen att de har relationer med vuxna , det ligger i de vuxnas intresse naturligtvis så skall barnen inte vara nonchalanta . Skit i dem.

Arbetsmässigt så fick jag nya förfrågningar, särbon skall öppna nytt med en kollega så det skall jag sköta , sen ett möte med en ny klient på måndag, snickare.Kanonbra

Snart har särbon varit i USA i 3 veckor och tiden har sprungit iväg. Just nu är det en hektisk period med momsredovisningar, bokslut mm. Telefonen ringer konstant och mycket besök med överlämnande av papper . Men jag har det himla slött emmelan så jag klagar inte. Nya klienter på väg in. Kul.

Barnen har funkat bra i skolan och hemma. Det är bara tösen som i sig är krävande. Skall hela tiden hända något, hon styr upp en massa själv som kanske inte är genomtänkt alla gånger men vänta tills hon blir äldre. Då är det inget i världen som hon ser som hinder. Sonen har hittat en flickvän som är jätte go´. Han har varit kär i henne länge och äntligen har det lossnat. Hans stora problem är ju vikten men han är väldigt omtänksam och mysig och det vinner han på.

Snart fyller jag år och det känns ok. 42 år , 4 barns mamma och mormor till en 4 åring. (Hoppas snart fler , naturligtvis så tjatar jag inte alls  .)

Egentligen skall man vara väldigt nöjd med det mesta men man uppskattar inte alltid det man har utan man vill ha mer. Villa,bil och hund javisst får inte glömma hamstern. Egen företagare med mycket frihet jämfört med när jag arbeta som usk. Det kan jag sakna ibland men det går snabbt över. Favoritpatienterna är psykiskt sjuka eller jobba med vård i livets slutskede. Kanske man skulle tagit en timanställning? Jag har nog blivit för bekväm, somrarna tillbringar vi på dragracingbanan och hjälper till med regestrering av förare och på tävlingar är jag i insläppet med en kopiöst trevlig tjej. Känns inte som ett "jobb" ( fast det är helt ideelt). Efter denna vargavinter i Skåne så är sommaren verkligen efterlängtad

Ha det bra