Tack Anna, önskar dig/er också en trevlig och skön midsommar

Jag blev kallad till ett enskilt mäte på socialen för de hade fått 2 brev som de ville delge mig.  Jag fick läsa det som pappans sambo E skrivit och jag kan väl säga att det inte var så kränkande utan mer ett försvarstal. E påpeka utredningens handlingar, de var vinklade och ville veta hur barnsamtalen hade fungerat , om det ställts följdfrågor. Hon påpekar också att eftersom hon inte blivit tillfrågad om något så hade socialen redan bestämt vilken väg det skulle leda till. Hon säger vidare att T´s hetsiga humör beror på att han slutat snusa. För att undvika konflikter hemma så hade man delat in hemmet i sk riskområden, där stödning av barnens rum var ett sådant. T har blivit misstolkad och det han sagt har blivit förvrängt. Alla missförstånd beror på att T inte har så stort ordförråd och uttrycker sig fel många gånger men om man ställer motfrågor om man tolkat honom rätt så kan han lättare förklara vad han egentligen menar.

Vad det gällde A så hade hon på många sätt uttryckt att hon saknar närhet och gosiga kramar hemifrån...

I anteckningarna så stod det att jag bekräftade barnens berättelse och det undra E hur jag kunde göra när jag inte var där. Och att jag sagt att jag visste att T slagit barnen varför jag då lämnat barnen till dem. E förklarar att det är allas föräldrars skyldighet att se till sina barns skydd!!

E såg också att det fanns subjektiva tolkningar och syftningsfel.

Hon avslutar brevet med att hon vet att de inte kan svara henne men anser att hon skulle vara kallad till utredningssamtal. Trots detta så vill hon att de svarar till T på hans mail.

Nästa brev var deras pappas egna försvarstal. Observera att hans sambo precis sagt att han har ett dåligt ordförråd men jag lovar i detta brev var han duktig.

Det börjar med att han vill informera socialen att han inte vågar ha umgänge med barnen innan allt är klart. Han vill men vågar inte då han inte vet vad mitt nästa drag skall bli.  Han säger att jag lämnat barnen trots utredningen till honom. Han är orolig för barnen  för J fungerar inte i skolan och uppvisar flera normbrytande beteende, har ingen vuxenrespekt, problem löser han genom att stänga känslorna inne eller vara utåtagerande. Vad det gäller A så var det större fara för hon är väldigt naiv, litar på folk, följer med andra,drar sig till andra. klär sig ofta utmanande, vill vara till lags och behaga. Jag har inte förmåga att se vad som händer då jag själv upplevt saker som ett barn inte ska göra. Jag hade inte haft förmåga att skydda min äldre dotter tidigare och då varit i kontakt med socialtjänsten. Pappan skriver vidare att jag inte haft någon fadersgestalt då jag såg min pappa försvinna när jag var liten och sedan bara haft sporadisk kontakt med honom och min styvfar inte var någon bra förebild.Mina äldre barn hade inte heller någon kontakt med sin pappa och nu skulle jag se till så att de små barnen inte hade det med honom heller.   Avslutningsvis så skrev han Gör vad ni vill med informationen men nu har ni fått den i allafall.

Min första reaktion var att detta är ett försvarstal där han försöker lägga fokus på mig istället . Men jag blev så in i helvetes förbannad, utelämna högt personliga saker i min familj på detta vis. Vem fan trodde han att han var. ? Jag skicka så klart sms där jag fråga varför där inte fanns en analys av hans barndom och analys på honom och E eller det var upp till mig att fixa det? Skulle jag göra samma som dem och skicka det till Svedala Socialtjänst.?? Detta var det absolut sämsta val han gjort i sitt liv.

Efterår så kolla jag igenom vad han egentligen skrivit och upptäckte lite dubbla budskap

- Inledningsvis så gjorde jag fel som lät barnen träffa sin pappa enligt honom men brevet avslutas med att jag försökte sätta stopp för det precis som med de äldre barnen. Stor lögn för jag har ALDRIG hindrat barnen att träffa sina fädrar, barnen anser jag inte vara någons egendom. Däremot har J velat flytta till pappa men alltid nekats då pappas sambo har på pränt att det inte är bra för barnen att ha något annat än tradionellt boende.

-Som jag skrev innan så hade J utbrott och dessa visade sig oftast i skolan, det skolan berättade trodde jag knappt var sant då J var jättemysig hemma. Men jag såg till att J fick en kontaktperson på socialen och prata av sig redan innan detta började.

- Det var negativt att jag kontaktat socialen i samband med problem av min äldre dotter, VARFÖR?? Jag erkände att jag inte hantera situationen och bad om hjälp, kan det vara fel? Samtidigt är det precis detta sambon arbetar med, ser hon det som en svaghet att söka hjälp??

-A klädsel? Inköp görs i vanliga affärer som H&M, Kapp-Ahl. Naiv? Det tösen kan och vet redan allt ( enligt sig själv) Man skall väl vara lite naiv vid hennes ålder. Dras till äldre? Ja hon har växt upp i en vuxenvärld med dragracingfolk och hon kan prata med alla. Vill vara till lags och behaga? Varför har då pappan sådana problem och bråk med henne ?

Vad det gäller min uppväxt så vet de ingenting. Jag har en fadersgestalt sen att han inte var en bra sådan är en helt annan sak.

Nu vägrade pappan och E att överhuvudtaget svara på sms eller mail, de svarade inte heller om samtalet var från min mobil förrän jag skrev att det kunde vara barnen som ville prata med honom.  Socialens reaktion på dessa brev var lika med noll, de hade inga aspekter på något i breven. Men jag retade mig som fan att de gjorde så här för jag ansåg att det var förtal för som ni förstår så har jag utelämnat en del för personliga saker som inte har med min roll som förälder att göra. Det är bara för personligt..

Socialen kom fram till att vi behövde stöd i form av att barnen skulle få samtal och diskutera allt som händer kring dem, de fick bla göra en karta över sin familj och berätta om vem som var viktig för dem. Mycket nyttiga diskusioner alltså. Ibland fick jag ta del av deras tankar och samtal men det avgjordes helt av om barnen ville detta. Av J kom det fram att farmor var en mycket viktig person i hans liv och till henne kunde han säga precis vad som helst. Han lita blint på henne ( vilket visa sig senare vara katastofalt val).  För att vi skulle bli berättigade till dessa samtal så upprättades en beredskapsplan som sa att vi behövde stöd för att bearbeta barnens upplevelser och vidare kontakt med pappan , jag skrev under  men pappan vägrade . Han ansåg att vi behövde stöd men inte på grund av honom.

Barnens och mina farhågor att pappan skulle straffa barnen genom att inte träffa dem blev sant. I alla handlingar från socialen står dels att pappan vägrade ha kontakt med mig, barnens farmor och att vi var rädda för pappans reaktion. Vi fick rätt till barnens stora sorg.

Jag fick samtal från socionomen och hon berättade att socialen bestämt sig för att polisanmäla T för barnmisshandel. Inte för att han sparkat A i ändan utan för att det kommit fram i samtal med barnen att T gett de lusingar i baknacken.

I utdragen från socialen så står det att T varit på möte med socionomen själv ( det var han inte tidigare för då skulle E vara med trots att barnen inte ville ha henne med) och de berättade för T att han inte misshandlat sina barn detta tillfälle och T pusta ut och sa -Kan jag få skriftligt på detta? Jag har aldrig slagit mina barn men barn lyder när det känns. Lusingar är inte prygel han använder det för att barnen ska fatta att det är allvar och han brukar också lyfta upp barnen mot väggen och titta dem stint i ögonen och då blir de rädda och lyder. Han förklarar att det är lagstiftningen det är fel på , inte på honom. Vidare medger han att han har ett hett temprament men det går lika snabbt över och hans sambo har varnat honom och nu vet han vad hon menar. Han medger att han har mer bråk med A än J och när frågan ställs varför. så är svaret att A bråkar mer ,dels är han mer rädd om A för att hon är tjej men samtidigt kan han inte lita på henne. Pappan vet inte hur han skulle kunna få en bättre relation till sin dotter.

070502 ringer socionomen , man har tagit beslut på att polisanmäla pappan. 070503 kommer sociomnen hem för att meddela barnen om deras beslut, J kommenterar att hans önskan är att pappa inte var så självisk och arg. Han är mycket arg på pappa nu.

Enl anteckningarna så ringde socialen T och informerar honom om polisnamälan och han går i taket . Han skriker högt och gällt- Har jag sagt att jag gett mina barn lusingar? Ska ni ta min andra son och fru ifrån mig nu med ? Han undrar om socionomen är riktigt utbildad då hon så totalt missbedömt honom.  Nu verkar det som om lusingarna var ett " uttryck".

Efter detta samtal så ringer T till mig och säger att han inte vill träffa barnen förrän detta är utrett.....

Vår nye socionom var väldigt revlig. Första mötet hade jag själv med henne och hon tyckte det var olyckligt att allt dragit ut på tiden ( de hade mottagit anmälan 060914)och att förra socionomen kallat hela familjen till första mötet. Hon hade en del frågor, bla hur jag hade upplevt saker och ting, T och min relation , vad barnen berättat. Detta var 070115. Sen hade barnen både gemensamma  och enskilda samtal med socionomen. Någonstans här fick vi en ny socionom eftersom den andra skulle opereras men övergången var smidig. Nu gjorde de hembesök både hos oss och pappan. Efteråt fick vi läsa deras anteckningar och det framkom att barnen var glada och avslappade hos mig men att det förekommer mycket bråk mellan syskonen, vilket är sant. Hos pappa framkom det när deras lillebror satt i A ´s knä. han var bråkig och stökig och att föräldrarna inte hjälpte A i denna situation. Det tyckte de var märkligt.

J var väldigt stökig i skolan och fick vansinnesutbrott som inte var lätthanterliga men det skylde pappan på mig. Jag var inte tillräckligt hård och satte inga gränser. Barnen fick göra precis vad de vill hos mig, jag hade inga regler. Efter att varit skilda i 6 år så förstår jag inte hur pappan vet vad som gäller hos mig. J är överviktig vilket också var mitt fel, vi åt bara skitmat. Alltid kul när andra berättar för mig hur min / vår hemsituation ser ut. Jag har idag 2 vuxna döttrar på 21 och 24 och de sköter sig näst intill exemplariskt. Där är absolut ingenting att klaga på. Jag kan inget annat än att vara stolt över dem. Men ändå menar pappan att det är jag och min uppfostran som är skuld till allt...

Glömde att i samband med att jag sms pappan på väg ner till Svedala för att hämta banen så skrev jag också att   jag tänkte anmäla honom till socialen. Men det behövde jag inte för när jag på måndagen skulle hämta A på fritids så berättade personalen där att de skulle anmäla T , de skulle först prata med J´s psykolog. ( J hade träffat honom ett par gånger på grund av att han mådde dåligt över sin situation hos pappa bla)

Vid detta tillfälle så hade jag börjat studera till kval. redovisningsekonom så det var lite tufft i livet. Min första lediga dag så ringer min bästa vännina och svamlar.... Kasta mig i bilen hem till henne, låg i hallen ,,, Drabbats av en stroke. 49 år gammal.

Nu kan jag säga att jag hann inte med mycket , varken studier eller mig själv. Men jag hade ju barnens farmor som stöttade oss och min sambo så klart.

Mellan alla vänninans undersökningar och kämpande för att komma tillbaks till livet så fick jag pratat med J´s psykolog som sa att han lämnat in en anmälan om barnmisshandel till kommunen. T´s helg närmade sig men jag ringde upp barnens pappa och sa som det var att han var anmäld och jag tänkte inte lämna ut barnen till honom. Naturligtvis så blev pappan ställd ,för detta hade han inte väntat sig. Vi blev kallade till socialen för samtal och den första socionomen vi pratade med kände jag inget förtroende för. Dels för att hon var väldigt ung och hade ingen erfarenhet och det kändes helt enkelt inte riktigt rätt att barnen skulle vara med på första samtalet. Oh tack gode gud så fick vi brev från kommunen att den socionomen var klasskamrat med pappas sambo så hon fick avsäga sig oss.. TACK.

Hoppas att ni kommer att se helheten i mitt berättande sen, blir lätt att man hoppar i berättandet när man vill berätta mycket...

Nästan varje gång som barnen varit hos sin pappa så framförde de klagomål,men eftersom jag varit ensamstående tidigare med mina äldre döttrar så tog jag det med en nypa salt . Det är så lätt att det blir fel när man blandar sig för mycket i de helger som barnen är hos sin pappa. Men farmor var också snabb att berätta vad J sagt när de träffats och droppen blev när A ringer en söndag em och är jätteledsen för att pappa sparkat henne i ändan. Jag ringde upp T för att höra vad som hänt men fick till svar att    det är inget. Ja men A ringer väl inte annars och är ledsen men fick samma svar   DET ÄR INGENTING och så la han luren i örat på mig. Då tog det fyr i helvete jag ringde J och sa att de skulle packa sina grejor för jag kommer nu och hämtar er. ( De skulle egentligen komma hem först på måndagen)  Under resan så sms a jag pappan och skrev att det kommer att dröja innan barnen kommer till dig igen . Han svarar OK.

OK??? Det svaret gjorde mig inte mindre arg. När barnen kommit in i bilen så berättar de att pappa sparkat A i ändan så hon for in i sängen och sen kastat leksaker som HAN inte ansåg låg på rätt plats. Samtidigt sa han att jag vill inte se dig mer idag. Jag förstår att man kan bli förbannad på barnen men man måste veta var gränsen går. När barnen var med pappa och hans sambo i Turkiet så hade jag sagt till pappan att barnen är inte glada för din sambo så försök själv att bestämma över saker som rör barnen , sa även att J sagt att om  pappa gifter sig med E så dör jag. Detta säger pappa direkt till sambon som sen berättar detta inför hennes släkt . När jag hämta barnen på flygplatsen så grät J hela vägen hem för han tyckte det varit en hemsk vecka. Jag fråga lillasyster varför hon inte sagt något till J försvar men hon ville inte utsättas för samma behandling som J fått uppleva.

Pappas sambo hotade att kasta ned A i deras matkällare och sätta en stol över så att hon inte kom ut. MOGET. Tro inte att mina barn är några monster för det är de inte men A är en dam på 11 år som vet det mesta redan ( enligt henne själv) och det kan vara enerverande att hon ifrågasätter allt och löser det mesta själv vilket är en god egenskap men kanske inte vid hennes ålder. Man får argumentera mycket och ofta med henne . Därför förstår jag att man blir matt ibland.

Det jag inte accepterar är när vuxna visar noll respekt för barn och själv vill bli respektfullt bemött och framför allt accepterar jag INTE att man hotar med en massa saker och ska skrämma barnen till lydnad. Och inte av en utbildad socionom. Jag har vid ett tillfälle frågat pappans sambo om hon anser sig ha yrkeskompetens efetrsom hon väljer att hoppa in i ett förhållande med en helgalkoholist eller om hón stoppar in sin kompetens i ett skåp på jobb .

När J var mindre så försökte pappa och E tvinga J till att sköta sin personliga hygien genom att vägra torka honom efter toabesök vilket resulterade i att han satt ca 30 min på dass och kalla på hjälp men till slut gjorde han det själv och då applåderade de vuxna??? Ska man tvinga fram sådana här saker eller vänta till barnet känner sig mogen?? Vid ett tillfälle var barnen med pappa på en dragracing tävling och J ville inte torka sig själv så han bajsa på sig och gömde byxorna i bussen vilket inte var så populärt eftersom det stank och han hade som sagt gömt dem. När pappa och E sen hitta byxorna så skällde de ut J. Alltså hjälpte det inte att applådera. 

När jag och T skildes så blev T och hans mamma (barnens farmor) ovänner och farmor sa att  T bett henne välja sida och hon valde min för barnens skull. Farmor har stöttat oss mycket ,men hon gjorde ett stort misstag för hon favoriserade vår son J och lillasyster A var inte lika kul att ha. Det kändes egentligen inte OK men jag resonerade som så att jag kan inte tvinga farmor till att ha ett umgänge med A och om jag hade gjort det så hade deras umgänge inte kännts bra . A hade ett större socialt nätverk än storebror J så jag hoppas(des) att A ändå klarade av detta. J var mycket och ofta hos farmor vilket jag idag kan säga var fel men man vet aldrig om man gör rätt ialla situationer. J är överviktig och där har farmor aldrig lyssnat utan hon har överröst honom med allt gott trots att jag sagt att hon skulle behandla J som om han har diabetes . Farmor och J har haft ett väldigt speciellt förhållande och J har haft stort förtroende för henne och berättat allt för henne. Samtidigt har farmor ringt mig efter var gång J varit hos henne och berättat att J´s pappa ringt J ideligen och J mår inte bra av detta, men jag berättar mer om farmor senare.