Snart börjar skolorna igen och det skall verkligen bli skönt, att återfå rutin i vardagen. Tösen börjar i 6:an på högstadiet och pågen i 7:an. De skall gå i samma skola . Tösen har redan otroligt många kompisar men de flesta är äldre men A är äldre än åldern. Hoppas att något om alla mina predikningar har fastnat vad det gäller sprit, droger och killar.

Barnens pappa ville ha betänke tid över sommarsemestern om jag skall få ensam vårdnad frivilligt och det känns som att den tiden börjar närma sig sitt slut. Hade varit skönt om han gjorde det frivilligt för det är kämpigt att strida men det är värt det.Vad som skulle förändra sig över sommaren vet jag inte . Oavsett så har T inte träffat sina barn så vad som är avgörande för hans del vet jag inte. Vet han kanske inte själv hellre. Ha en fortsatt skön vecka

Idag ringde barnens pappa till J och undrarde om han skulle komma ner till banan för det var ett tag sedan J var med och det skulle han.

När J väl pratade med sin pappa så fråga J när de kan träffas på tu man hand men gissa vad svaret blev?? Pappa visste inte, hur jävla svårt är det att planera in tid med sina barn?? Jubelidiot. Ledsamt att se J så besviken men tyvärr ligger det inte i mitt avgörande. Jag kan absolut ingenting göra. Det jag vill göra hade gett mig tid inom lås och bom så jag får vänta på att detta straffar pappan själv.

Skrämmande hur en person som man levt med i 10 år kan förvandlas så eller så var jag själv förblindad tidigare och inte uppfattade honom som den han verkligen är. Oavsett vilket så fattar jag inte varför man inte kan lägga sina egna känslor och mående åt sidan ett tag och se saker från sina barns perspektiv. Jag har mina privata känslor och tankar ang. T men dem kan jag aldrig nämna för barnen för de älskar sin pappa oavsett. Jag vill inte att pappan träffar dem alls men det är inte rätt om jag skulle låta dem känslorna styra för det handlar inte om vad jag vill och vad jag behöver. Mitt liv är lugnast när barnen inte alls hade någon kontakt med pappa och E så det vore ju önskvärt men så länge barnen vill så måste jag stötta dem i deras beslut. Som sagt Tyvärr men jag har ingen rätt att påverka . De upptäcker själv en dag och då är det försent för pappan att komma och tro att allt är som vanligt. Alla förtjänar inte att kalla sig mamma eller pappa.

Jag var inne och kollade på en äldre mans blogg och när man läser den blir man heligt förbannad för han är fast på 20-30 talet. Men efter en stund skrattade jag bara, varför lägga energi på en gammal sarkastisk,bitter gammal man?

Vi har alla rätt till olika åsikter och det har denna man också. Däremot kan jag tycka synd om hans anhöriga framförallt hans egna barn, fy f*n att ha han som pappa. Man måste inte utsättas för hugg och slag för att bli en bra människa som han hävdar. Han är verkligen inskränkt och patetisk.

Jag håller med om att samhället har blivit hemskt och att yngre inte har någon respekt men hjälper det med hårda och kännbara straff? Titta i USA där hjälper det inte. Svår fråga och jag kan inte tillföra något . Jag försöker uppfostra mina efter att alla skall behandlas med respekt men alla förtjänar inte det. Är man sur och biter får man inget positivt tillbaks . Och det vill man ju

Jag är INGEN feminism. Däremot en vuxen kvinna på 41 år som reder mig bra själv. Jag har alltid protesterat mot att samhället vill att allt ska vara millimeter rättvisa. Jag har alltid stannat hemma när barnen var sjuka, alltid städat och fixat allt utan att gnälla. Jag som person är sådan och blir trött på att höra när man i ett förhållande diskuterar vem som sist bytade blöja på babyn eller sist städa. Sånt gör jag gladeligen själv UTAN att skuldbelägga min partner . Så du har fel Egon Feminist är det sista jag är.

Kul med kommentarer. Jag anser mig inte vara ung, partypingla och jag kan garantera dig att denna pappa inte är bättre än mig. Och om jag vill ha ensam vårdnad så beror det på att jag och pappan inte har någon som helst konveration . Hur fan skall jag få honom att skriva på ett papper gällande barnens skolgång? Jag bestrider inte att han och barnen skall ha ett umgänge för det välkomnar jag verkligen . Ensam vårdnad handlar endast om vem som skall skriva på diverse papper. Det har absolut ingenting att göra med umgänget.

Och om du hade känt mig så hade du resonerat annorlunda men det står skrivit i stjärnorna eftersom vi inte är bekanta med varandra.

Tycker du det är ok att som pappa skita i sina barn nästan ett år , blivit dömd för misshandel av dessa barn och sen skulle han vara bättre?

Hade du läst hela min blogg så hade du fattat .Jag anser inte att barnen är min egendom men de skall vara trygga i sina bä'gge familjer. Låter som att du blivit orättvist behandlad och isåfall beklagar jag det

Nu är det 6 veckor sedan J psykolog prata med T där han sa att han skulle ringa J och bestämma när de skulle träffas. Har det hänt?? - Nej.

Fattar inte varför T ska straffa barnen som han gör. Förstår han inte vad detta gör mot dem? Kan inte hans sambo berätta , hon om någon borde veta. Sist barnen pratade med pappan och ville komma dit så sa T att han inte vågade för han tror att jag ska se till att han hamnar i fängelse. Detta stod E och skrek i bakgrunden. Har jag nämnt att E är socionom??!!!

Pratade med en bekant till T som berättade att det är E som ligger bakom att barnen inte träffar pappa eller sin lillebror, men jag skyller inte på henne trots att det kan verka så utan det är T som inte vågar vara pappa och fatta sina egna beslut. T har alltid varit bekväm och låtit andra fatta beslut och verkställa olika saker så slipper han ta ansvar för något och han vet vem han kan skylla på . Smidigt eller fegt?

T skulle ge besked efter sommarsemestern om jag skulle få ensam vårdnad och det är snart. Vet inte vad han skall fundera på . Ingenting har förändrats över sommaren . Men jag kommer att driva detta hur långt som helst JAG SKA HA ENSAM VÅRDNAD. Jag anser att T inte skall få kalla sig pappa heller men DET kan jag inte förhindra. Fy fan för dåliga pappor och till er som har en bra relation och engagemang i sina barn säger jag  Underbart att ni kämpar för era barn , barn behöver bägge sina föräldrar.   Keep on..

Jag har fruktansärt svårt för att sova om inte J & A sover hemma. Tycker det händer rent för mycket runt om för att man skall kunna lita på människor och även på barnen. De försöker säkert dra ett par pennor med en för att kunna göra saker som jag säkert inte hade accepterat om jag vetat om det.

De är i den ålder då saker skall provas på och förhoppningsvis har man fått in lite vett i huvudet på dem så de undviker de allra största farorna. De brukar vara på ett ställe som ligger väldigt nära deras storasysters hus så man har koll på dem.Jag försöker störa dem så de inte tror att de är säkra för rätt var det är så dyker mamma upp coh jag kan berätta att jag skyr inga medel om jag märker att något oacceptabelt händer. Vilket inte är poppis idag men det kommer en dag då de uppskattar det. 

Idag skall iallafall bägge barnen sova hemma så då kanske jag med kan sova gott. om de inte sticker ut mitt i natten för att träffa kompisar vilket faktiskt har hänt. Men vi hade en diskussion idag om hur dåligt jag mår när jag inte har " koll" på situationen och jag tror att budskapet gick fram.

Jag kräver inget omöjligt och vill inte och har inte full kontroll som värsta hökmamman men samhället är farligt idag. Vi hade gängbråk mellan zigenare idag i Staffanstorp så jag kasta mig i bilen och körde in och hämta dem. De skall inte cykla hem när det råder " krig" . Det var full utryckning men kravallpoliser och allt.. 

Efter rättegången så har pappan endast sett barnen på dragracingbanan i Malmö. Naturligtvis så pratar dem . men det är inte samma sak som att ha sin pappa för här delar dem honom med alla andra men de tycker ssamtidigt att det är skönt för de upplever honom som ganska jobbig och här nere kan han inte gå igång som han brukar.

Jag fick en dag ett samtal från J´s psykolog. J saknade sin pappa jättemycket och han undrade om han fick kontakta T- Naturligtvis. Han sa samtidigt att han inte trodde att jag skullee få ensam vårdnad??? Men jag berättade på vilka orsaker--T vägrar ha någon kontakt med mig och när J skulle skrivas in på övervikstenheten så behövde de pappans vikt och längd, jag sms:a men fick inget svarA skulle skrivas in på högstadieskola men eftersom jag blivit förbjuden att kontakta T ( av honom själv) så blev det klydd med det med. Och då fungerar inte gemensam vårdnad. Vi hade inte behövt prata och ses men skött allt via sms eller mail men javisst ja E sa ju att T inte hantera språket så bra så det hade kanske också blivit fel. 

Efter min berättelse så förstod psykologen att jag nog skulle få det för han hade inte uppfattat att det var så stora problem.

Jag har funderat på detta och det är nog så att för mig är det perfekt med ensam vårdnad men i barnens värld är det ytterliggare ett svek när pappa så lättvindigt ger upp.

Psykologen ringde mig och sa att T hade ringt och psykologen förklarade hur J mådde och att han behöver sin papa . T hade förklarat att han inte vågar för jag kommer se till att han hamnar i fängelse????Alltså han anser att allt är mitt fel. Vet inte hur många gånger jag påtalat var i alla sociala papper det står VEM som anmält honom. Tror han samtidigt att jag vill kasta in han i buren när jag anser att barnen måste ha någon typ av umgänge med sin pappa.Han måste tro att jag är schizofren.

Han lovade dock att träffa J men det kunde dröja lite???? Javisst han skulle först på husvagnssemester med sin andra son och sambo.

Så jävla dåligt att låta J vänta ett par veckor när psykologen förklarar att J mår dåligt men jag får väl säga till J att vänta med att må dåligt för det passar inte in i pappas liv precis nu.

Vid ett tiillfälle så skadade J ryggen på gympan så lärarna ringde och sa att han skulle hämtas med ambulans. Jag kasta mig i bilen och hade fått skyhöga böter och indraget körkort om jag blivit stoppad . Alla bilder man målar upp i sitt huvud innan man kommit fram. Som tur var så var det inget farligt m,en i det läget så visste jag inte hur jag skulle göra med pappan. Visst han har rätt att veta men han är inte intresserad av vad som händer annars och jag ringde faktiskt inte men det gjorde lillasyster så T kom in till sjukhuset och när han såg J fastspänd så började han gråta och var jätteorolig. Efter detta trodde jag att han skulle tänka till och se hur lätt det är att förlora en annan person och ta upp kontakten igen men ICKE...