Efter rättegången så har pappan endast sett barnen på dragracingbanan i Malmö. Naturligtvis så pratar dem . men det är inte samma sak som att ha sin pappa för här delar dem honom med alla andra men de tycker ssamtidigt att det är skönt för de upplever honom som ganska jobbig och här nere kan han inte gå igång som han brukar.

Jag fick en dag ett samtal från J´s psykolog. J saknade sin pappa jättemycket och han undrade om han fick kontakta T- Naturligtvis. Han sa samtidigt att han inte trodde att jag skullee få ensam vårdnad??? Men jag berättade på vilka orsaker--T vägrar ha någon kontakt med mig och när J skulle skrivas in på övervikstenheten så behövde de pappans vikt och längd, jag sms:a men fick inget svarA skulle skrivas in på högstadieskola men eftersom jag blivit förbjuden att kontakta T ( av honom själv) så blev det klydd med det med. Och då fungerar inte gemensam vårdnad. Vi hade inte behövt prata och ses men skött allt via sms eller mail men javisst ja E sa ju att T inte hantera språket så bra så det hade kanske också blivit fel. 

Efter min berättelse så förstod psykologen att jag nog skulle få det för han hade inte uppfattat att det var så stora problem.

Jag har funderat på detta och det är nog så att för mig är det perfekt med ensam vårdnad men i barnens värld är det ytterliggare ett svek när pappa så lättvindigt ger upp.

Psykologen ringde mig och sa att T hade ringt och psykologen förklarade hur J mådde och att han behöver sin papa . T hade förklarat att han inte vågar för jag kommer se till att han hamnar i fängelse????Alltså han anser att allt är mitt fel. Vet inte hur många gånger jag påtalat var i alla sociala papper det står VEM som anmält honom. Tror han samtidigt att jag vill kasta in han i buren när jag anser att barnen måste ha någon typ av umgänge med sin pappa.Han måste tro att jag är schizofren.

Han lovade dock att träffa J men det kunde dröja lite???? Javisst han skulle först på husvagnssemester med sin andra son och sambo.

Så jävla dåligt att låta J vänta ett par veckor när psykologen förklarar att J mår dåligt men jag får väl säga till J att vänta med att må dåligt för det passar inte in i pappas liv precis nu.

Vid ett tiillfälle så skadade J ryggen på gympan så lärarna ringde och sa att han skulle hämtas med ambulans. Jag kasta mig i bilen och hade fått skyhöga böter och indraget körkort om jag blivit stoppad . Alla bilder man målar upp i sitt huvud innan man kommit fram. Som tur var så var det inget farligt m,en i det läget så visste jag inte hur jag skulle göra med pappan. Visst han har rätt att veta men han är inte intresserad av vad som händer annars och jag ringde faktiskt inte men det gjorde lillasyster så T kom in till sjukhuset och när han såg J fastspänd så började han gråta och var jätteorolig. Efter detta trodde jag att han skulle tänka till och se hur lätt det är att förlora en annan person och ta upp kontakten igen men ICKE...