Jag var gift med T och vi fick 2 barn men olika anledningar gjorde att vi skildes. Vi var tillsammans i 10 år. Jag hade redan på döttrar med en annan man. Kort efter vår skilsmässa träffa jag en ny man som vi kan kalla L. Det fungerade bra med barnen för detta var en bekant till familjen så de kände honom redan. Efter ett par år så flyttade vi ihop och det mesta flöt på. Pappan träffade en ny kvinna som vi kan kalla E. Hon pluggade till socionom och i början fungerade allt kanonbra. Barnen trivdes i hennes sällskap och många gånger fick vi höra att E är snäll och rättvis. Under denna tid jobbade jag som undersköterska och det innabar att jag jobbade obtider .T hade svårt att acceptera att han skulle anpassa sitt liv efter mina arbetstider men under alla våra år ihop så har hänsyn alltid tagits till hans företag. Jag frågade ofta hur vi skulle göra om jag också starta eget företag..Vad gör vi med barnen, skall de hamna på barnhem nu eller??För det var så resonemanget gick, hans företag och intresse ( dragracing) gick före allt annat. Vid denna tidpunkt så strula min äldsta dotter och till slut såg jag ingen annan utväg än att vända mig till socialen för att få hjälp och stöd. Det var inga drogproblem men det skar sig rejält mellan oss. Vid ett tillfälle så kastade jag ut henne och hon valde att åka till de minsta barnens pappa. Vi bodde ca 1 mil ifrån varandra så jag körde henne dit men så småningom löste sig detta och idag funkar allt bra mellan oss. Men problemen hade bara börjat med pappa och hans nya sambo.....