Hoppas att ni kommer att se helheten i mitt berättande sen, blir lätt att man hoppar i berättandet när man vill berätta mycket...

Nästan varje gång som barnen varit hos sin pappa så framförde de klagomål,men eftersom jag varit ensamstående tidigare med mina äldre döttrar så tog jag det med en nypa salt . Det är så lätt att det blir fel när man blandar sig för mycket i de helger som barnen är hos sin pappa. Men farmor var också snabb att berätta vad J sagt när de träffats och droppen blev när A ringer en söndag em och är jätteledsen för att pappa sparkat henne i ändan. Jag ringde upp T för att höra vad som hänt men fick till svar att    det är inget. Ja men A ringer väl inte annars och är ledsen men fick samma svar   DET ÄR INGENTING och så la han luren i örat på mig. Då tog det fyr i helvete jag ringde J och sa att de skulle packa sina grejor för jag kommer nu och hämtar er. ( De skulle egentligen komma hem först på måndagen)  Under resan så sms a jag pappan och skrev att det kommer att dröja innan barnen kommer till dig igen . Han svarar OK.

OK??? Det svaret gjorde mig inte mindre arg. När barnen kommit in i bilen så berättar de att pappa sparkat A i ändan så hon for in i sängen och sen kastat leksaker som HAN inte ansåg låg på rätt plats. Samtidigt sa han att jag vill inte se dig mer idag. Jag förstår att man kan bli förbannad på barnen men man måste veta var gränsen går. När barnen var med pappa och hans sambo i Turkiet så hade jag sagt till pappan att barnen är inte glada för din sambo så försök själv att bestämma över saker som rör barnen , sa även att J sagt att om  pappa gifter sig med E så dör jag. Detta säger pappa direkt till sambon som sen berättar detta inför hennes släkt . När jag hämta barnen på flygplatsen så grät J hela vägen hem för han tyckte det varit en hemsk vecka. Jag fråga lillasyster varför hon inte sagt något till J försvar men hon ville inte utsättas för samma behandling som J fått uppleva.

Pappas sambo hotade att kasta ned A i deras matkällare och sätta en stol över så att hon inte kom ut. MOGET. Tro inte att mina barn är några monster för det är de inte men A är en dam på 11 år som vet det mesta redan ( enligt henne själv) och det kan vara enerverande att hon ifrågasätter allt och löser det mesta själv vilket är en god egenskap men kanske inte vid hennes ålder. Man får argumentera mycket och ofta med henne . Därför förstår jag att man blir matt ibland.

Det jag inte accepterar är när vuxna visar noll respekt för barn och själv vill bli respektfullt bemött och framför allt accepterar jag INTE att man hotar med en massa saker och ska skrämma barnen till lydnad. Och inte av en utbildad socionom. Jag har vid ett tillfälle frågat pappans sambo om hon anser sig ha yrkeskompetens efetrsom hon väljer att hoppa in i ett förhållande med en helgalkoholist eller om hón stoppar in sin kompetens i ett skåp på jobb .

När J var mindre så försökte pappa och E tvinga J till att sköta sin personliga hygien genom att vägra torka honom efter toabesök vilket resulterade i att han satt ca 30 min på dass och kalla på hjälp men till slut gjorde han det själv och då applåderade de vuxna??? Ska man tvinga fram sådana här saker eller vänta till barnet känner sig mogen?? Vid ett tillfälle var barnen med pappa på en dragracing tävling och J ville inte torka sig själv så han bajsa på sig och gömde byxorna i bussen vilket inte var så populärt eftersom det stank och han hade som sagt gömt dem. När pappa och E sen hitta byxorna så skällde de ut J. Alltså hjälpte det inte att applådera.