Vår nye socionom var väldigt revlig. Första mötet hade jag själv med henne och hon tyckte det var olyckligt att allt dragit ut på tiden ( de hade mottagit anmälan 060914)och att förra socionomen kallat hela familjen till första mötet. Hon hade en del frågor, bla hur jag hade upplevt saker och ting, T och min relation , vad barnen berättat. Detta var 070115. Sen hade barnen både gemensamma  och enskilda samtal med socionomen. Någonstans här fick vi en ny socionom eftersom den andra skulle opereras men övergången var smidig. Nu gjorde de hembesök både hos oss och pappan. Efteråt fick vi läsa deras anteckningar och det framkom att barnen var glada och avslappade hos mig men att det förekommer mycket bråk mellan syskonen, vilket är sant. Hos pappa framkom det när deras lillebror satt i A ´s knä. han var bråkig och stökig och att föräldrarna inte hjälpte A i denna situation. Det tyckte de var märkligt.

J var väldigt stökig i skolan och fick vansinnesutbrott som inte var lätthanterliga men det skylde pappan på mig. Jag var inte tillräckligt hård och satte inga gränser. Barnen fick göra precis vad de vill hos mig, jag hade inga regler. Efter att varit skilda i 6 år så förstår jag inte hur pappan vet vad som gäller hos mig. J är överviktig vilket också var mitt fel, vi åt bara skitmat. Alltid kul när andra berättar för mig hur min / vår hemsituation ser ut. Jag har idag 2 vuxna döttrar på 21 och 24 och de sköter sig näst intill exemplariskt. Där är absolut ingenting att klaga på. Jag kan inget annat än att vara stolt över dem. Men ändå menar pappan att det är jag och min uppfostran som är skuld till allt...

Glömde att i samband med att jag sms pappan på väg ner till Svedala för att hämta banen så skrev jag också att   jag tänkte anmäla honom till socialen. Men det behövde jag inte för när jag på måndagen skulle hämta A på fritids så berättade personalen där att de skulle anmäla T , de skulle först prata med J´s psykolog. ( J hade träffat honom ett par gånger på grund av att han mådde dåligt över sin situation hos pappa bla)

Vid detta tillfälle så hade jag börjat studera till kval. redovisningsekonom så det var lite tufft i livet. Min första lediga dag så ringer min bästa vännina och svamlar.... Kasta mig i bilen hem till henne, låg i hallen ,,, Drabbats av en stroke. 49 år gammal.

Nu kan jag säga att jag hann inte med mycket , varken studier eller mig själv. Men jag hade ju barnens farmor som stöttade oss och min sambo så klart.

Mellan alla vänninans undersökningar och kämpande för att komma tillbaks till livet så fick jag pratat med J´s psykolog som sa att han lämnat in en anmälan om barnmisshandel till kommunen. T´s helg närmade sig men jag ringde upp barnens pappa och sa som det var att han var anmäld och jag tänkte inte lämna ut barnen till honom. Naturligtvis så blev pappan ställd ,för detta hade han inte väntat sig. Vi blev kallade till socialen för samtal och den första socionomen vi pratade med kände jag inget förtroende för. Dels för att hon var väldigt ung och hade ingen erfarenhet och det kändes helt enkelt inte riktigt rätt att barnen skulle vara med på första samtalet. Oh tack gode gud så fick vi brev från kommunen att den socionomen var klasskamrat med pappas sambo så hon fick avsäga sig oss.. TACK.

Hoppas att ni kommer att se helheten i mitt berättande sen, blir lätt att man hoppar i berättandet när man vill berätta mycket...

Nästan varje gång som barnen varit hos sin pappa så framförde de klagomål,men eftersom jag varit ensamstående tidigare med mina äldre döttrar så tog jag det med en nypa salt . Det är så lätt att det blir fel när man blandar sig för mycket i de helger som barnen är hos sin pappa. Men farmor var också snabb att berätta vad J sagt när de träffats och droppen blev när A ringer en söndag em och är jätteledsen för att pappa sparkat henne i ändan. Jag ringde upp T för att höra vad som hänt men fick till svar att    det är inget. Ja men A ringer väl inte annars och är ledsen men fick samma svar   DET ÄR INGENTING och så la han luren i örat på mig. Då tog det fyr i helvete jag ringde J och sa att de skulle packa sina grejor för jag kommer nu och hämtar er. ( De skulle egentligen komma hem först på måndagen)  Under resan så sms a jag pappan och skrev att det kommer att dröja innan barnen kommer till dig igen . Han svarar OK.

OK??? Det svaret gjorde mig inte mindre arg. När barnen kommit in i bilen så berättar de att pappa sparkat A i ändan så hon for in i sängen och sen kastat leksaker som HAN inte ansåg låg på rätt plats. Samtidigt sa han att jag vill inte se dig mer idag. Jag förstår att man kan bli förbannad på barnen men man måste veta var gränsen går. När barnen var med pappa och hans sambo i Turkiet så hade jag sagt till pappan att barnen är inte glada för din sambo så försök själv att bestämma över saker som rör barnen , sa även att J sagt att om  pappa gifter sig med E så dör jag. Detta säger pappa direkt till sambon som sen berättar detta inför hennes släkt . När jag hämta barnen på flygplatsen så grät J hela vägen hem för han tyckte det varit en hemsk vecka. Jag fråga lillasyster varför hon inte sagt något till J försvar men hon ville inte utsättas för samma behandling som J fått uppleva.

Pappas sambo hotade att kasta ned A i deras matkällare och sätta en stol över så att hon inte kom ut. MOGET. Tro inte att mina barn är några monster för det är de inte men A är en dam på 11 år som vet det mesta redan ( enligt henne själv) och det kan vara enerverande att hon ifrågasätter allt och löser det mesta själv vilket är en god egenskap men kanske inte vid hennes ålder. Man får argumentera mycket och ofta med henne . Därför förstår jag att man blir matt ibland.

Det jag inte accepterar är när vuxna visar noll respekt för barn och själv vill bli respektfullt bemött och framför allt accepterar jag INTE att man hotar med en massa saker och ska skrämma barnen till lydnad. Och inte av en utbildad socionom. Jag har vid ett tillfälle frågat pappans sambo om hon anser sig ha yrkeskompetens efetrsom hon väljer att hoppa in i ett förhållande med en helgalkoholist eller om hón stoppar in sin kompetens i ett skåp på jobb .

När J var mindre så försökte pappa och E tvinga J till att sköta sin personliga hygien genom att vägra torka honom efter toabesök vilket resulterade i att han satt ca 30 min på dass och kalla på hjälp men till slut gjorde han det själv och då applåderade de vuxna??? Ska man tvinga fram sådana här saker eller vänta till barnet känner sig mogen?? Vid ett tillfälle var barnen med pappa på en dragracing tävling och J ville inte torka sig själv så han bajsa på sig och gömde byxorna i bussen vilket inte var så populärt eftersom det stank och han hade som sagt gömt dem. När pappa och E sen hitta byxorna så skällde de ut J. Alltså hjälpte det inte att applådera. 

När jag och T skildes så blev T och hans mamma (barnens farmor) ovänner och farmor sa att  T bett henne välja sida och hon valde min för barnens skull. Farmor har stöttat oss mycket ,men hon gjorde ett stort misstag för hon favoriserade vår son J och lillasyster A var inte lika kul att ha. Det kändes egentligen inte OK men jag resonerade som så att jag kan inte tvinga farmor till att ha ett umgänge med A och om jag hade gjort det så hade deras umgänge inte kännts bra . A hade ett större socialt nätverk än storebror J så jag hoppas(des) att A ändå klarade av detta. J var mycket och ofta hos farmor vilket jag idag kan säga var fel men man vet aldrig om man gör rätt ialla situationer. J är överviktig och där har farmor aldrig lyssnat utan hon har överröst honom med allt gott trots att jag sagt att hon skulle behandla J som om han har diabetes . Farmor och J har haft ett väldigt speciellt förhållande och J har haft stort förtroende för henne och berättat allt för henne. Samtidigt har farmor ringt mig efter var gång J varit hos henne och berättat att J´s pappa ringt J ideligen och J mår inte bra av detta, men jag berättar mer om farmor senare.

Jag var gift med T och vi fick 2 barn men olika anledningar gjorde att vi skildes. Vi var tillsammans i 10 år. Jag hade redan på döttrar med en annan man. Kort efter vår skilsmässa träffa jag en ny man som vi kan kalla L. Det fungerade bra med barnen för detta var en bekant till familjen så de kände honom redan. Efter ett par år så flyttade vi ihop och det mesta flöt på. Pappan träffade en ny kvinna som vi kan kalla E. Hon pluggade till socionom och i början fungerade allt kanonbra. Barnen trivdes i hennes sällskap och många gånger fick vi höra att E är snäll och rättvis. Under denna tid jobbade jag som undersköterska och det innabar att jag jobbade obtider .T hade svårt att acceptera att han skulle anpassa sitt liv efter mina arbetstider men under alla våra år ihop så har hänsyn alltid tagits till hans företag. Jag frågade ofta hur vi skulle göra om jag också starta eget företag..Vad gör vi med barnen, skall de hamna på barnhem nu eller??För det var så resonemanget gick, hans företag och intresse ( dragracing) gick före allt annat. Vid denna tidpunkt så strula min äldsta dotter och till slut såg jag ingen annan utväg än att vända mig till socialen för att få hjälp och stöd. Det var inga drogproblem men det skar sig rejält mellan oss. Vid ett tillfälle så kastade jag ut henne och hon valde att åka till de minsta barnens pappa. Vi bodde ca 1 mil ifrån varandra så jag körde henne dit men så småningom löste sig detta och idag funkar allt bra mellan oss. Men problemen hade bara börjat med pappa och hans nya sambo.....

Jag och mina 2 minsta barn har i nästan 2,5 års tid varit fullt upptagna med rättegångar, polisförhör, sociala utredningar och nu äntligen trodde vi att pappan godkände att jag fick ensam vårdnad MEN han vill ha betänketid över sommaren.

Pappan är dömd för misshandel av barnen och har bara träffat sin pappa på offentlig plats efter domen . Deras lillebror har de inte träffat på snart ett 1 år.

Jag hade advokatkontakt i mars månad och pappan gick med på att jag fick ensam vårdnad men när ärendet kom till socialen så hade han ändrat sig. Trötta ut oss.

Pappan har länge vägrat ha dialog med mig och förbjudit mig att kontakt honom men jag blev så vansinning så jag skickade ett sms att `du vill tydligen vänta,men då kontaktar jag min advokat så blir det rättegång`men som vanligt ingen respons.   Fortsättning följer